Den nionde januari 1899 somnade hemmansägaren Jooseppi Jamalainen in 68 år gammal. Han var från byn Jamalaisi i Hietamäki församling. I åratal var han den mest framstående och driftiga i sin hemkommun, Sunkura, den som visade hur långt finsk kraftfullhet, även i ogynnsamma förhållanden, kan föra. Trots att han var från ett utfattigt hem samlade Jamalainen som driftig affärsman en för våra förhållanden stor egendom. Även om han själv var relativt dåligt skolad, eftersom det i hans ungdom inte ens fanns någon folkskola, förstod han som ”en självlärd man” ändå värdet av kunskaper. Spår efter honom syns i alla Sunkura kommuns skolbestyr. Ännu på gamla dar var han med ungdomlig iver med den yngre generationen för att grunda handarbetsskolor i bland annat Sunkura.

Jamalainen var även, efter vad vi vet, den förste i Ingermanland, som ville ordna högre bildning åt sina barn och skickade äldste sonen, Pietari, långt bort för att få utbildning, ända till lycéet i Jyväskylä, eftersom det inte fanns högre utbildning närmare. Pietari Jamalainen blev så småningom Finska Postens högste chef. På samma sätt ordnade han utbildning åt även de andra barnen.

Lika anmärkningsvärd var han som kommunal tjänsteman där han steg så högt som en hemmansägare kan hos oss. Under många år var han först sitt byalags Rospeekkas äldste (staarosta), sedan ett tiotal år som ordförande för hela Sunkura kommun och slutligen ett par treårsperioder som medlem i Peterhofs distriktsstyrelse. I alla sina sysslor lämnade han tydliga spår. Han hade även mycket motstånd i dessa tjänster, eftersom kommuninvånarna inte alltid godtog hans till synes hårda och envisa tillvägagångssätt, men trots det genomdrev ”gubben Jamalainen” sin vilja, löste sakerna. Den avlidne blev känd vida omkring och länge minns man även ”gubben” för detta i framtiden och han är en lämplig förebild för sin finska kraftfullhet och handlingskraft.