|
www.inkeri.com Etusivu Etsintäpalsta Grundtvig II -projekti Inkerin kulttuuriseura ry Inkerikot Historia ja kulttuuri Inkeri-kirjakauppa Inkerin kulttuurikanava Inkerin tapatietoa Kirjallisuutta Matkoja Inkeriin Inkerin perinneneuleita Sampo-korut Sukututkimus Tulevia tapahtumia Uutisia По-русски In English Virtuaali-Ingermanland Vankka annos tietoa historiallisesta Inkeristä: kuvia, karttoja, tarinoita, henkilöitä... Inkeriseuroja Suomessa Ruotsissa Virossa Pietarissa Karjalassa Muita yhdistyksiä Keravan paluumuuttajien yhdistys Villa Inkeri |
VOTERNA Voten Darja Lehti har gett den finska gråten ett ansikte. Voterna som tillhör ingermanlands äldsta befolkning kom från Estland. I dag är voterna nästan försvunna. År 1850 var de 5000, närmast i nordvästra Ingermanland i trakterna av Kaprio och Kattila, idag är de endast några tiotal. Voternas språk är släkt med estniskan, liviskan och finskan. Endast ett tiotal kan sitt modersmål riktigt. De unga talar inte sitt eget språk och de gamla dör undan. Språket har lustiga avvikelser. När voten talar om att sätta ägg (munia), så menar han att sätta potatis och när han helt allvarligt konstaterar, att vattnet dödar (tappaa), gläder han sig åt att vattnet räcker. Voterna har sedan flera århundraden varit två- och trespråkiga (votiska, ingriska och ryska). Voterna har aldrig haft ett eget skriftspråk. Under 1920-30-talen var ingriskan skolornas undervisningsspråk tillsammans med ryskan. Blandäktenskap med ingrerna var vanliga. I familjerna bevarades den östersjöfinska tvåspråkigheten, vanligen var fadern vot och modern ingrer. 
Voterna var ortodoxa (kristna). Man har inte funnit några särskilda kulturdrag bland voterna. Förr var voterna en betydande folkgrupp: en av Novgorods administrativa enheter hette den "Votiska femtedelen". Voternas historia är en berättelse om krig och svält, som långsamt ödelade befolkningen. På 1800-talet assimilerades voterna och ingrerna med varandra och med ryssarna i sådan grad att inget av de två finskugriska språken har någon litteratur.  Votisk docka Kulturernas museum I de votiska områdena fanns det förr fiskekolchos och jordbrukskolchos. Fisken konserverades och mjölk forslades till Petteri, dvs S:t Petersburg. Nu är kolchosen nerlagd och livet är nästan dött i tre votiska byar. 
Voternas fana och vapen har designats av voternas vän Aleksander Gurinov. Det blåa (ytterst) symboliserar vattendragen, det v-formade vita voternas initialbokstav och stranden som kilar in sig mellan vattendragen, det röda korset voternas tro och prövningarna under århundraden. Voterna har haft tur som via giftermål har fått med den ryskfödda Tatjana Jefimova. Förutom festerna har hon grundat Votiska museet. Tack vare "Votifilerna" så har voterna för första gången i historien sitt eget vapen, flagga och flaggsång. De unga voterna har bildat sin egen sånggrupp - Linnud, som väntas åka på turné till Finland unde Vatjalaisten lipun ja vaakunan on suunnitellut vatjalaisten ystävä Aleksander Gurinov. Sininen symboloi vesistöjä, v:n muotoinen valkoinen vesistöjen väliin kiilautuvaa rantaa ja vatjalaisten nimen alkukirjainta, punainen risti vatjalaisten uskoa ja vuosisatojen aikana nähtyjä koettelemuksia. Vatjalaisilla on ollut onni saada avioliiton kautta joukkoonsa venäläissyntyinen Tatjana Jefimova. Juhlien lisäksi hän on perustanut Vatjan museon. Vatjafiilien ansiosta vatjalaisilla on nyt ensimmäistä kertaa historiassa myös oma vaakuna, lippu ja lipunnostolaulu. 
Votiska bosättningar i Kattila-Soikkola området. Källor: Marjukka Patrakka, Inkerin seula. Kotiseutulehti 1991:1. http://www.vihrearouva.net/usko/ote1.html |